Lilypad

Det känns inte riktigt verkligt att det bara är tio dagar kvar tills jag tillsammans med Agneta, Bella och Josefina åker till Filippinerna. Trots det kan jag inte tänka på något annat och allra helst vill jag åka nu, på direkten!

De två senaste veckorna har jag tillsammans med övriga stipendiater deltagit i en språk- och avresekurs i Uppsala och jag känner mig både redo, nervös och enormt lycklig över att vara en del i detta utbytesprogram med helt fantastiska människor.

 

Nu är jag hemma i Linköping igen och det känns konstigt att inte dela rum med tre andra eller att i stort sett vara konstant omgiven av elva människor jag kommit att tycka om väldigt mycket på kort tid. Tio dagar hemma kommer att gå jättesnabbt och det kommer inte att bli lätt, men jag ska under dessa dagar hemma hinna med att träffa alla som betyder en himla massa för mig, jag ska bara vara och vila, jag ska ta min sista vaccination, införskaffa reseapotek, ordna med presenter och packa. 

 

Jag kan inte överhuvudtaget veta och förstå hur det kommer att bli att leva i en helt annan kultur än vad jag är van vid. Efter dessa två veckor har vi tack och lov fått lite mer förståelse och jag gör mig beredd på en hel annan toalettstandard än vad jag är van vid, på en ny matkultur med mycket fisk och skaldjur - vilket jag inte alls är särskilt förtjust i och på att de inte har samma syn på egentid och vila som vi har här, i Sverige.
Men det är inget dåligt, inte alls! Jag vill utmanas, jag vill få nya erfarenheter och förstå andra kulturer bättre. Det gör mig modigare och lite mer ödmjuk. Hoppas jag.