299,
Tänk er att ni ska skriva ett prov som ni dessutom betalt för och inte känner er nervösa för alls, varför hände aldrig det under mina tolv år i skolan? alltså delen om att jag var tvugen att betala för ett prov... förmodligen för att ni inte tränat något inför dem samt för att det inte finns någon lärare som kan ge er omporov. Lyckost mig som ska skriva detta prov i morgon. PEPPEN!
Har jobbat så pass mycket senaste tiden att detta prov, högskoleproven, som kan påverka hela min framtid, inte upptagit så mycket av min tid och tankar.
Jag undrar hur upplägget ser ut? Jag undrar vad de handlar om? SKOJA. Lite koll har jag. Om jag kryssar i en och samma bokstav på varje fråga och uppgift kommer jag att få minst 0,4 poäng. Shysst inställning. Shysst inställning till livet. NEJ, jag kommer inte kryssa i C på varje uppgift, bara på matten, jag kan lite från mina tolv år i skolan!
PEACE OUT!
Till hösten har jag säkert mognat till lite och börjat ta min framtid på lite mer allvar så att jag inför högskoleprovet i oktober kommer lite mer förberedd. Eller så kommer jag in på min utbildning jag ända inte vill börja på till hösten utan att klara högskoleprovet galant.
297, mars
Mars kom och gick och förde med sig vår, snö, regn och sol och i mitten av mars fick jag en rumskompis från Sydafrika som ska stanna nästan hela april ut.
Jag och Bella har fortsatt att föreläsa runt om i stiftet och under mars tog vi bilen genom barndomssagor ner till Ingatorp i norra Småland. Annars har vi föreläst mycket runt om i Linköping, får på betald arbetstid göra roligheter med Inno och Sunny och fortsätter att pynta kalaskontoret som vi om tre månader kommer att flyttat ut från.
I Vallaskogen har det blivit vår och vi har gissat bajset och kollat på gamla hus i gamla Linköping.
mars sista lördag var vi in till staden och lyssnade på band och artister eftersom lillebror är med i musikdirekt och så var vi söndagen efter till fenomenmagasinet och lärde oss om världen, flög flygplan och kollade på ormar.
Under mars var jag återigen upp till Sigtuna för att denna gång välkomna de internationella deltagarna, jag har varit till Stockholm och barnvaktat söta kusinbarm, jag har ätit mig mätt på choklad och onyttigheter som så många gånger förut, jag tränar, träffar kompisar och trivs med vårväder och människorna runt mig i ett soligt Linköping.
__________________________________
Som fortsättning på inlägget om kor och giftermål, tydligen finns det de familjer i Sydafrika som gett brudens familj elefanter, det vill jag mycket hellre ha :)) (trots att de nu har förklartat att korna eller elefanterna inte alls kommer att bli mina utan helt och hållet mina föräldrars).
296, kor
I Sydafrika när två personer ska ingå äktenskap betalar mannens familj 50 kor till brudens familj (eller nu i modern tid, om inte kor, värdet av 50 kor i pengar). Anledningar till att jag vet det;
under kvällen har nämligen de två sydafrikanska tjejerna erbjudit sig att hitta en lämplig kille åt mig att gifta mig med när det kommer hem till Sydafrika i början av juni vilket jag svarade ja på så länge han kan frakta hem korna till mina föräldrar här i Sverige. Vilket kan bli ett problem. Vet för det första inte hur en fraktar femtio kor från en kontinent till en annan och vet för det andra inte var mina föräldrar skulle ha dem. På balkongen? Lekparken utanför? SÅ många möjligheter. Men tänk vilka söta kalvar de skulle få, eftersom jag förväntar mig minst ett handjur åt mina kossor.
Trodde när jag kom hem från Filippinerna att det var slut på matchmaking men det är stor del i många kulturer och det är spännande så länge jag känner mig tillräckligt avslappnad för att skratta bort det, som nu under kvällen.
I Filippinerna var det dock aldrig någon som erbjöd mig femtio kor och det är nog en av få anledningarna till att jag i slutet av november kom hem ogift (eller för att det för mig krävs mer än kor eller ett hus bland risfält hur vackert det än är i Filippinerna för att gifta mig med någon).
295, 05:45
293, Hemlängtan
Känner ni till känslan av avslut, av något en vill ska fortsätta pågå och inte alls ta slut? Den känslan drabbas jag av ofta. Jag vill nästan kalla den hemlängtan, trots att jag enligt definition av plats faktiskt är hemma.
Jag åkte iväg i början av hösten med tanke att Sverige borde vara ett tråkigt land att komma till, att det är så mycket vi saknar. Men efter att pratat med filippinarna som redan varit i Sverige har jag insett att Sverige kanske trots allt kan vara ett spännande land att komma till. Personligen avundas jag den filippinska kulturen mycket, på deras stora extended families, att det känns som om alla känner alla, att alla försöker hjälpa varandra utefter situation och på hur lätt det är för dem att börja prata med människor de aldrig träffat förut och därmed skaffa sig nya vänner. För hur läskigt är det egentligen att ta kontakt och säga hej till någon på bussen? i kön på ICA? Vad skulle kunna hända en? Det är bara våra förutfattande meningar, våra osynliga regler och normer som sätter stopp för vad vi känner är okej att göra och säga. Idag har jag bajsat två gånger i toaletter med rent vatten.
Om en vecka kommer de sexton internationella deltagarna genom Ung i Den Världsvida Kyrkan till Sverige och jag ska åka upp till Sigtuna och vara med och presentera Sverige och hälsa dem välkomna. Trots att jag under hösten fick en ny syn på Sverige, en större förståelse för allt vi har och vad vi faktiskt saknar och inser hur priviligerade vi är här (vattnet i toaletterna är så pass rent att vi skulle kunna dricka det utan att bli sjuka) tror jag att det kommer att komma ännu mer förståelse för det svenska samhället genom att ta emot unga från andra länder och att vara värd för dem. Det ska bli spännande att få se Sverige genom människor från andra länders ögon, trots att det är lite upp till mig vad jag gör Sydafrikanskans som ska bo hos oss första fem veckor i Sverige till, men det är samtidigt like mycket hennes eget ansvar.
Jag tycker att alla ska ta chansen att åka ut i världen, en växer som person och får mer kunskap och förståelse om varför länder och platser är så olika varandra. En får större förståelse och förhoppningsvis acceptans över varför människor beter sig olika från varandra beroende på var de kommer ifrån.
För något år sedan pratade jag med en svenska deltagare som berättade att han i mångas ögon var utbytestiden, han var landet han åkte till och jag känner igen mig i det. Inte bara för att det är vad jag jobbar med, åker runt och pratar om utan för att det har blivit en stor del av vem jag, vem jag ser mig själv som. Jag skriver inte mycket här längre, jag vill inte låta tjatig, jag vill ha varierat att skriva om och även om jag har en varierande vardag så är det just det, vardag.
Jag har hemlängtan, till Filippinerna, till nytt och äventyr och hoppas att jag genom att ta emot en tjej från Sydafrika kan börja se Linköping som spännande igen.
291, ”’Men jag kan inte döda någon’, sa Jonatan, ’det var du, Orvar!’ ’Om alla vore som du’, sa Orvar, ’då skulle ju ondskan få reagera i all evinnerlighet!’ Men då sa jag att om alla vore som Jonatan, så skulle det inte finnas någon ondska.”
289,
Började februari med att klippa kort och lugg och det kan jag nästan inte bli mer nöjd över än vad jag redan är.
284, 'Cause I know that time has numbered my days and I'll go along with everything you say
Ska i och med morgondagen återigen börja jobba och ledigheten sedan förste augusti är därmed slut. Gjorde i och för sig min första redovisning om Filippinerna redan förra måndagen och upptäckte hur roligt jag tyckte det var och tror alltså inte jag kommer att ha ett allt för tungt arbete under våren.
Fem månader sedan förste augusti har gått läskigt snabbt, det är januari, det är nytt år - 2014 och de senaste fem månaderna har varit månader med värme, nya favoritmänniskor i mitt liv, IFI, stränder, brunbrända ben, god mat, konstiga magbesvär och kulturer olik den kulturen jag är van vid. Och jag måste bara få säga att jag är så otroligt nöjd.
281, arton
grattis lillebror på arton års dagen ♥
280, We can't go on pretending day by day, that someone, somewhere, will soon make a change
I en vardag, i ett land, i världen där det känns som om vi behöver påminnas extra mycket om alla människors lika värde för tillfället.
278,
Torsdagslyxar med godis och film, varma sockor och filtar. Tycker om Sveriges olika årstider trots kyla och stormar och önskar att snön inte hade försvunnit så fort.
Idag kom tid och rum ifatt mig och jag har blandade känslor om att vara hemma och inser att problemet inte beror på staden eller människorna utan tomheten och saknaden av alla jag tycker så mycket om nere i Filippinerna och att inte veta när jag kommer att träffa många av dem igen.
Annars är jag glad och stolt över att jag i vår ska jobba inom Svenska kyrkan - Linköpings stift. Ska föreläsa om mina månader i Filippinerna och prata om internationella frågor samt umgås med utbytesdeltagare som kommer ifrån Filippinerna och Sydafrika.
December är en väldigt bra månad att komma hem under, det har varit adventsmarknader, snö (som smält bort), varma koppar te, allra bästa Linköpingskompisarna och som bilderna ur förra inlägget visar - mysig vecka med favoritgänget "Ung i den världsvida kyrkan 2013" i Sigtuna där vi hade hemkomstkurs genom att prata om våra resor, baka pepparkakor, ha Luciatåg och bara umgås.
239, Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad
Idag har jag suttit i en kanot, på en sjö, i en gul regnjacka i sex timmar och fiskat i ihärdigt spöregn. Jag har vågat sätta mask på kroken samt kroka av aborrarna och blivit dyngsur. Vi har ätit fuktiga smörgåsar, skrattat och luktat jord och aborre om fingrarna.
Nu; Är torr och varm, äter kiwi, kollar på Sunes sommar, packar och ser fram emot två veckor i Uppsala för språk- och avresekurs med fina favoritgänget. Om en månad befinner jag mig på andra sidan jorden! Är nervös och förväntansfull och har nog inte fullt ut förstått det ännu eftersom livet där kommer att vara så olikt det jag är van vid här.
237,
Augusti kom och förde med sig arbetslöshet och värme och det är jag inte ett dugg ledsen över. Och så är det med det. Det har varit ett jobb och ett bra år och nu är det slut på obestämd tid framöver.
236, Astrid Lindgrens Värld
235, arbetslöshet
Är om två veckor arbetslös - FRIVILLIGT! Och det känns hemskt bra!
234, och du hade ingen annan än dig själv att tänka på
Jag skulle vilja fortsätta leva sommarlovsliv i ett sommrigt Linköping men semestern är slut, ledigheten är över och det är återigen tidiga morgnar. Semestern var jävulskt bra och av någon anledning tar det emot att skriva om den. Kanske för att det blir ett erkännande om att den faktiskt är slut. Men sommaren är inte över bara för att semestern är det och jag bokar in sommriga aktiviteter. Jag ska plocka jordgubbar, paddla kajak, besöka Astrid Lindgrens värld och umgås med favoriterna. Jag ska bara vara. Och trivas med sommar i Sverige och med att spendera resterande del av sommaren i Linköping.
Kanske tidigt att skriva, men jag tror resterande del av sommaren kommer att bli galet bra den med. Trots tidiga morgnar och Linköpingsliv. För det är trots allt inget fel på den här staden, bara på min inställning inför den.
Jag tror inte heller den här sommaren kommer bli sämre en förra årets supersommar i Helsingfors, den kommer att bli jättebra men på ett annat sätt ♥
Jag tror inte heller den här sommaren kommer bli sämre en förra årets supersommar i Helsingfors, den kommer att bli jättebra men på ett annat sätt ♥
233, dom är uppe på taken, alla är högt över staden
231, Duka din veranda till fest för en långväga gäst, I landet lagom är bäst, Vi skålar för en midsommar till, färsk potatis och sill som om tiden stått still
229, The cops are on their way and I haven't got a license but I got a lot to say, Don't give up on your dreams, boy!
Av alla dagar som redan gått sedan jag började som städerska efter förra sommaren i Helsfinfors har jag nu bara 22 arbetsdagar kvar. Under hösten var det olika skolor&dagis och affärer, områden jag inte hittar i, tidigar mornar och söta barn. Under våren har det varit min egna högstadieskola, det har varit lärarna jag själv både skrattat och bråkat med, det har varit snuskiga toaletter och trevliga elever. Det har varit ett jobb och ett bra år!
Jag vet nu, tio månader senare, hur en toalett städas. Att en toalett bara ska ta tre minuter och att en inte får använda sig av WC-rent varje dag eftersom toaletten då kalkar igen. Men jag vet mycket mer en så, jag har lärt mig mycket mer en om vad städning är och hur det utförs korrekt. Jag har mött människor, med olika bakgrunder och olika drömmar. Framför allt har jag mött människor på områdena jag städat och hur olika de beter sig mot städare. Jag har blivit kallad looser, jag har varit uppskattad och i fredags fick vi biobiljetter av skolans rektor som tack.
Och precis som inom de flesta andra yrken, har en detta jobb av olika anlednignar. Och jag kommer aldrig någonsin ifrågasätta varför en jobbar som städare och om jag gjorde det tidigare kommer jag aldrig någonsin efter detta år tycka att städjobbet är dåligt, för det är det inte. Det är bara inte rätt jobb för mig.
Och precis som inom de flesta andra yrken, har en detta jobb av olika anlednignar. Och jag kommer aldrig någonsin ifrågasätta varför en jobbar som städare och om jag gjorde det tidigare kommer jag aldrig någonsin efter detta år tycka att städjobbet är dåligt, för det är det inte. Det är bara inte rätt jobb för mig.
227, abiturientbal
Hade helst velat dansat jag också, fick istället sitta på läktaren med gåshud. Anna var jättevacker och jätteduktig. Fina vän ♥
