276, Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting, medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring
Sverige, Linköping, Skäggetorp - jag är hemma!
Det enda jag vill prata om och dra paralleler till för tillfället är Filippinerna. Inget konstigt med det! Antar att det kommer att lugna ner sig snart och att den största anledningen till att jag pratar om det så mycket är för att det faktiskt har varit hela mitt liv de senaste tre månaderna men också för att genom att prata om det gör att det känns mer verkligt. Vill att folk ska förstå och bli delaktiga, men det kommer aldrig gå. Jag kommer nog aldrig någonsin att få någon utanför de "fantastic four" att verkligen förstå vad vi varit med om, eller att få någon att förstå helt hur jag har mått, hur jag har upplevt resan och hur jag har utvecklats. Jag är inte helt säker på det själv. Men det är kanske något som kommer med tiden.
Att alla tolv deltagare i "Ung i den världsvida kyrkan" nästa vecka ska träffas för en hemkomstkurs i Sigtuna kommer att vara ytterst välbehövlig. Jag ska använda uttryck som Joke la-ang, what ever, och filippino five med tre som förstår innebörden och det roliga och så ska jag få höra om Tanzania och Brasilien.
Att komma hem var väldigt förvirrande och jag var nog lika glad som jag var ledsen över faktumet att ställa ner min väskor på mitt golv i mitt egna rum, med min egna säng där allt var som vanligt och oförändrat - förutom nu, två stora tömda väskor på golvet och byrån med innehåll från en helt annan värld och liv.
Vad som förvirrar mig mest är nog hur en kan åka från andra sidan jorden till Sverige på ett dygn, hur en kan åka mellan två så olika länder på så kort tid och ända inte kunna garantera eller i alla fall bestämma ett datum för när en nästa gång ska ses. För trots att det bara tar ett dygn att resa mellan Sverige och Filippinerna krävs det planering för att faktiskt ta sig dit. Det krävs pengar och tid. Det är inte alls som att åka till kompisen på andra sidan stan.
Det är kallt ute, det är tomt på folk och tyst, det är mörkt och inga skumma dofter. Här är livet bekvämt. Det är Sverige. Som faktiskt är väldigt fint.
Trots kärleksfullt välkomnande, trots Polly och min egna säng går jag runt med en klump i magen, trots att träffa allra bästa vännerna inser jag att jag utan problem kunnat stannat i landet på andra sidan jorden en månad längre. Har ingen aning om när jag nästa gång kommer att träffa dem igen, eller vilka utav alla jag kommit att tycka om och älska jag faktiskt kommer att träffa igen. Och den känslan för med sig en tomhet jag nog kommer att bära med mig länge.
Är trots saknaden pepp på vintern och att i vår jobba inom Linköpings stift och vara representant för "Ung i den världsvida kyrkan" och att åka runt och redovis och prata om Filippinerna samt att ta hand om utbytesdeltagare från Sydafrika och Filippinerna.
Är väldigt nöjd med min utbytestid, med människorna jag har mött och lärt känna och med livet ♥
"... men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre, och störtst av dem är kärleken."
275, the eagle has landed
Hej Sverige! 274, Philippines, 'til next time - salamat po
273, söndagsångest
272, Baguio
271,
270, För jag tänker aldrig dö, nej, det kommer aldrig va över för mig
Livet ar valdigt bra och dagar som i lordags och idag (mandag) gor att jag aldrig vill aka hem, vilket vi trots att vi kanske inte vill kommer att gora om mindre an en manad, trakigt nog! Lordagen var jattebra av manga anledningar, framfor allt genom det vi gjorde men aven for att vi av diverse handelser bade positiva och negativa har insett att det klycshiga uttrycket "livet blir vad en gor det till" vekligen stammer och att vi faktiskt lever efter det. Trots att detta land bjuder pa extremt manga kulturkrockar anpassar jag och Agneta oss valdigt bra och stors langre inte alls av att planer kan stallas in eller att; vi aker klockan 09.00 blir att vi aker nagra timmar senare. For meningen med utbytet ar trots allt att ta del av landernas lik- och olikheter OCH att lara kanna de allra mest fantastiska manniskorna ♥
I lordags borjade vi dagen i alla fall men att vandra dodsvandringen till Tatlong Cross, dit var det branta och extremt manga trappsteg och benen var som gele nar vi efter en timme nadde toppen och jag har nu tva dagar efter fortfarande traningsvark i rumpan - men det var helt klart vart det! Det var extremt vacker utsikt, det var varmt och soligt och vi brande vara nasor och har efter tva manader i detta land antligen blivit bruna, vi at mat fran bananblad och tavlade i roliga lekar. At ga ner var inte lika jobbigt men mycket svarare, men det var ocksa helt klart vart det eftersom vi gick en omvag till ett vattenfall.
Vi struntade i trottheten och agnade hela eftermiddagen och kvallen at att planera och laga mat for var svenska afton. Potatis, kottbullar och brunsas samt risgrynsgrot efter onskemal fran Deunice som var i Sverige varen 2012. Allt blev jatteuppskattat och inte bara av mig ;) och trots att de har inte alls ar vana att ata potatis tyckte de om det riktigt mycket. Sedan drack vi kokosnots"vin" (lat oss saga vin for att ni inte ska inse hur stark drycken faktiskt kan vara;)) i det allra trevligaste sallskapet fram till klockan 02.00
Idag har var vi varit och bestallt basketlinnen med vara namn tillsammans med vara "vardmammor" och kopt tyg som vi lamnat till en somerska som ska sy flera fina klanningar at oss. Vilket ar billigare an att ga och kopa en ny klanning i Sverige. Helt klart vart det - nu far vi dem exakt som vi vill ha dem och efter vara exakt storlekar. Vi funderar pa om vi ska vara fracka nog att kopa mer tyg pa fredag for annu fler kladesplagg, beroende pa ifall hon hinner sy sa manga plagg fram till den 16 november, vi far se :))
________________________________________________________________________________
Lilypad betyder tydligen flyga pa tagalog - vilket passar mig utmarkt :))
