294, det svenska året
TeamBrasilien
TeamFilippinerna
TeamSydafrika/Swaziland/Botswana
TeamTanzania
Ung i i den världsvida kyrkan är ett utbytesprogram som har pågått sedan början av 90-talet, det förändras och växer med tiden. I år är Sverige värd för sexton deltagare från fyra olika länder som kom i söndags. Jag och Alexsandra var igår uppe i Sigruna och höll i ett pass där de internationella deltagarna fick representera det svenska året.
Årets internationella grupp innehåller sexton ungdomar/unga vuxna från fyra länder, från tre världsdelar som under sina första dagar i Sverige verkligen blivit en grupp, en familj som utåt verkar ha känt varandra föralltid, detta är en familj jag och Alexsandara blev en del av under gårdagen och idag. Helst av allt skulle jag vilja att alla deltagare kunde kommit till min församling, men de sprids ut för att se olika delar av Sverige, vilket är helt logiskt. Själv är jag tillsammans med min familj värdfamilj till en av tjejerna från Sydafrika vilket jag blivit jättetaggad inför efter dygnet i Sigtuna. Jag tjatar till och från om hur trött jag kan vara på Linköping, hur jag längtar mig bort, men för tillfället är jag tillfredsställd med att bo här. jag tycker om min vardag och tycker det ska bli spännande att vara lite ansvarig över att kvällstid och helger hitta aktiviteter för de två sydafrikanska tjejerna, som helst ska vara gratis eller i alla fall billigare och funderar på vad som finns. Tror personligen att Linköping är en tråkig stad att komma till och ska nu under de fem kommande veckorna framför allt bevisa för mig själv att det minsann faktiskt finns mycket att göra här och för att se till att de har det roligt. Vill att Göteborgs stift ska ha lite att leva upp till när de åker vidare dit i slutet av april.
De internationella deltagarna ska avsluta sina tre månader i Sverige med att åka på ’Världens fest’ i Karlstad dit även jag ska och då kommer att kunna umgås med alla i helgrupp igen, vilket jag och Alexsandra på bussen från Sigtuna redan idag började prata om och småplanera inför.
Om ni, precis som jag, är nyfikna på hur det är som ung att komma till Sverige och vad som i deras ögon anses vara konstigt, NEJ! Det är inte konstigt, bara annorlunda, hoppas jag och Alexsandra att de kommer att använda sig av instagram kontot vi har skapat åt dem, som även årets svenska deltagare förhoppningsvis kommer att vilja använda sig av till hösten. Så in och kolla, läs och ta del av att allt i landet lagom inte faktiskt behöver vara det normala/logiska - @uidvk2014
En av de filippinska killarna saknar redan den filippinska maten så pass mycket att kocken sparade ris från gårdagens middag till frukosten imorse, hur ska det gå de kommande tre månaderna om han redan efter tre dagar har craving efter ris? Men det kanske är ganska logiskt när de i Filippinerna äter ris tre gånger om dagen!
Själv hade jag i måndags hittat filippinsk mango i en butik i Stockholm som jag unnade mig på tåget hem i eftermiddags.
293, Hemlängtan
Känner ni till känslan av avslut, av något en vill ska fortsätta pågå och inte alls ta slut? Den känslan drabbas jag av ofta. Jag vill nästan kalla den hemlängtan, trots att jag enligt definition av plats faktiskt är hemma.
Jag åkte iväg i början av hösten med tanke att Sverige borde vara ett tråkigt land att komma till, att det är så mycket vi saknar. Men efter att pratat med filippinarna som redan varit i Sverige har jag insett att Sverige kanske trots allt kan vara ett spännande land att komma till. Personligen avundas jag den filippinska kulturen mycket, på deras stora extended families, att det känns som om alla känner alla, att alla försöker hjälpa varandra utefter situation och på hur lätt det är för dem att börja prata med människor de aldrig träffat förut och därmed skaffa sig nya vänner. För hur läskigt är det egentligen att ta kontakt och säga hej till någon på bussen? i kön på ICA? Vad skulle kunna hända en? Det är bara våra förutfattande meningar, våra osynliga regler och normer som sätter stopp för vad vi känner är okej att göra och säga. Idag har jag bajsat två gånger i toaletter med rent vatten.
Om en vecka kommer de sexton internationella deltagarna genom Ung i Den Världsvida Kyrkan till Sverige och jag ska åka upp till Sigtuna och vara med och presentera Sverige och hälsa dem välkomna. Trots att jag under hösten fick en ny syn på Sverige, en större förståelse för allt vi har och vad vi faktiskt saknar och inser hur priviligerade vi är här (vattnet i toaletterna är så pass rent att vi skulle kunna dricka det utan att bli sjuka) tror jag att det kommer att komma ännu mer förståelse för det svenska samhället genom att ta emot unga från andra länder och att vara värd för dem. Det ska bli spännande att få se Sverige genom människor från andra länders ögon, trots att det är lite upp till mig vad jag gör Sydafrikanskans som ska bo hos oss första fem veckor i Sverige till, men det är samtidigt like mycket hennes eget ansvar.
Jag tycker att alla ska ta chansen att åka ut i världen, en växer som person och får mer kunskap och förståelse om varför länder och platser är så olika varandra. En får större förståelse och förhoppningsvis acceptans över varför människor beter sig olika från varandra beroende på var de kommer ifrån.
För något år sedan pratade jag med en svenska deltagare som berättade att han i mångas ögon var utbytestiden, han var landet han åkte till och jag känner igen mig i det. Inte bara för att det är vad jag jobbar med, åker runt och pratar om utan för att det har blivit en stor del av vem jag, vem jag ser mig själv som. Jag skriver inte mycket här längre, jag vill inte låta tjatig, jag vill ha varierat att skriva om och även om jag har en varierande vardag så är det just det, vardag.
Jag har hemlängtan, till Filippinerna, till nytt och äventyr och hoppas att jag genom att ta emot en tjej från Sydafrika kan börja se Linköping som spännande igen.
292,
Sedan senast; jobbar, träffar kompisar, påbörjat mitt kombinerade fotoablum/scrap book om Filippinerna och fått hem filippinska varor så att jag nu kan laga riktigt adobo.
Åker runt i Östergötland och de norra delarna av Småland med Bella och föreläser om Filippinerna och mänskliga rättigheter. Gör unga medvetna om 'ung i den världsvida kyrkan', om att vi kommer i kontakt med världen medvetet och omedvetet varje dag och pratar om mänsklig rättigheter och vad vi kan göra, samt vad svenska kyrkan gör för att hjälpa till runt om i världen. Det är roligt och intressant att höra vad de redan vet och vad de tycker att vi har för ansvar och hoppas att det tar med sig något ifrån timmen vi pratar inför och tillsammas med dem.
Annars pendlar jag för tillfället mellan att vara peppen själv och nervösa sönder inför att det om mindre än en månad ska komma en Sydafrikanska som ska bo hos oss under fem veckor.
286, Det kompletta köket
I torsdags vid avsändningsmässan, kramar och tårar fick alla ur mitt Allra käraste Ung i Den Världsvida Kyrkan '13 ett varsitt köksredskap. Något som representera oss som grupp och som en helhet.
Jag har svårt att förstå att jag trots detta hej då inte riktigt ännu ska räkna mitt år som slut, för det är det inte. Jag har genom detta helt fantastiska utbytesprogram en hel vår kvar. Trots det, trots att jag nu ska ut och prata om Filippinerna, Svenska kyrkans internationella arbete och mänskliga rättigheter på hemmaplan, inom Linköpings stift känns det som ett avslut. På något som växte sig helt fantastiskt bra - Det kompletta köket!
Genom att vara en del av detta utbyte har vi, de olika redskapen, gått ett flertal kurser. Vi har utvecklas som personer, vi har lärt oss mer om Svenska kyrkan - vad de gör i Sverige och i världen, om religion och kyrkor i andra länder och om hur vi som unga kan vara med och påverka. Det allra bästa tillfällena kommer att komma nu i vår, då vi ska åka runt till olika skolor och till olika grupper inom församlingar och prata om detta år som unga i den världsvida kyrkan.
Ett annat självklart sätt att påverka är även genom bidrag och jag ska härmed bli månadsgivare till Svenska kyrkans internationella arbete. Jag har fram tills jag blev antagen till utbytesprogrammet tyckt det varit lite oklart vad Svenska kyrkan faktiskt gör och jag tycker att det är synd att de inte pratar och informerar mer om allt arbete de faktiskt utför, hjälper till med och ger möjlighet till. Jag tror människor skulle få en ökad respekt för svenska kyrkan genom ökad förståelse trots att en inte är medlem eller har intresse av att bli medlem i Svenska kyrkan. Jag har vid flera tillfällen mött människor som ifrågasätter vad Svenska kyrkan lägger sina pengar på och trots att jag kanske inte kommer att få dem att ändra åsikt, känns det bra att jag nu framöver i alla fall kan berätta vad pengarna går till.
Jag kan stolt berätta att Svenska kyrkan sedan början av november har samlat in över 16 miljoner för att hjälpa offren efter förödelserna av supertyfonen Haiyan i Filippinerna. Mitt hjärtas land.
De har hjälpt till med matpaket, kläder och annat materiellt stöd och har arbetat fram en långvarig plan som går ut på att hjälpa bland annat änkor med lån och försörjningsstöd samt finnas på plats som psykologiskt stöd.
De har hjälpt till med matpaket, kläder och annat materiellt stöd och har arbetat fram en långvarig plan som går ut på att hjälpa bland annat änkor med lån och försörjningsstöd samt finnas på plats som psykologiskt stöd.
Har ännu inte bestämt mig ifall ja vill bli månadsgivare för ett speciellt insamlingsmål eller inte, men det lutar mot ett insamlingsprojekt i Filippinerna som även samarbetar med ett barnhem vi besökte i början av september förra året.
Filippinerna - Stå upp för Manillas gatubarn P135: Stöd till en lokal organisation som ger gatubarnen mat, husrum, trygghet och utbildning. Stöd också till arbetet mot människohandel i Filippinerna.
Om ni är intresserad över vad svenska kyrkans internationella avdelning använder sina pengar till kan ni gå in och läsa om de olika insamlingsprojekten här: http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/lista-over-samtliga-insamlingsprojekt
Om ni är intresserad över vad svenska kyrkans internationella avdelning använder sina pengar till kan ni gå in och läsa om de olika insamlingsprojekten här: http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/lista-over-samtliga-insamlingsprojekt
285, Kalaskontoret, Vindsvåningen, Stiftkansliet
284, 'Cause I know that time has numbered my days and I'll go along with everything you say
Ska i och med morgondagen återigen börja jobba och ledigheten sedan förste augusti är därmed slut. Gjorde i och för sig min första redovisning om Filippinerna redan förra måndagen och upptäckte hur roligt jag tyckte det var och tror alltså inte jag kommer att ha ett allt för tungt arbete under våren.
Fem månader sedan förste augusti har gått läskigt snabbt, det är januari, det är nytt år - 2014 och de senaste fem månaderna har varit månader med värme, nya favoritmänniskor i mitt liv, IFI, stränder, brunbrända ben, god mat, konstiga magbesvär och kulturer olik den kulturen jag är van vid. Och jag måste bara få säga att jag är så otroligt nöjd.
278,
Torsdagslyxar med godis och film, varma sockor och filtar. Tycker om Sveriges olika årstider trots kyla och stormar och önskar att snön inte hade försvunnit så fort.
Idag kom tid och rum ifatt mig och jag har blandade känslor om att vara hemma och inser att problemet inte beror på staden eller människorna utan tomheten och saknaden av alla jag tycker så mycket om nere i Filippinerna och att inte veta när jag kommer att träffa många av dem igen.
Annars är jag glad och stolt över att jag i vår ska jobba inom Svenska kyrkan - Linköpings stift. Ska föreläsa om mina månader i Filippinerna och prata om internationella frågor samt umgås med utbytesdeltagare som kommer ifrån Filippinerna och Sydafrika.
December är en väldigt bra månad att komma hem under, det har varit adventsmarknader, snö (som smält bort), varma koppar te, allra bästa Linköpingskompisarna och som bilderna ur förra inlägget visar - mysig vecka med favoritgänget "Ung i den världsvida kyrkan 2013" i Sigtuna där vi hade hemkomstkurs genom att prata om våra resor, baka pepparkakor, ha Luciatåg och bara umgås.
277, ♥
244,
Har slutat packa väskan av ren irritation,
väskan är i stort sett snart full och innehåller än så länge inga kläder förutom trosor och några par leggins.
Den innehåller istället godis, presenter, våtservetter, bindor, tamponger och ett reseapotek. I och för sig är det kanske endast det jag behöver ha med mig från Sverige för att överleva. Bler fruktansvärt trött och irriterand ändå. Kommer dock ha massor av plats när jag åker hem för allt jag lär köpa under hösten eftersom ovannämnda saker inte är något som kommer att få följa med mig hem i slutet av november.
_________________________________________________________________________
Tack mamma för hjälpen, att du står ut med min stress och resfeber och att du lyckas packa min väska så att det till och med finns plats över ♥
243, Annars då?
Brukar vanligtvis när jag ska iväg någonstans vara ute i god tid med packningen. Väntar nu, dagen innan vi åker på att någon som inte verkar komma, ska packa min ryggsäck. Ägnar mig åt andra nödvändigheter istället, det vill säga; hänger på facbook och äter svenskt lösgodis.
Från och med idag är mitt abonemang pausat, har istället ett kontantkort med nytt numer jag förmodligen inte kommer att lära mig utantill. Inte särskilt viktigt. Har även facebook, snapchat, instagram och twitter.
instagram @ lillymattsson
twitter @ lillymattsson
det finns även en gemensam blogg och instagram för oss stipendiater i "Ung i den världsvida kyrkan"
instagram @ uidvk2013
http://blogg.svenskakyrkan.se/utbyte
242, And as my mind begins to spread its wings, there's no stopping curiosity
Har under de senaste dagarna börjat få resfeber, inget konstigt med det och ser inte fram emot resan mindre för det. Kan inte riktigt fatta att jag om en vecka så här dags snartsnartsnart ska landa i ett för mig helt nytt land. På en ny kontinent. Kan inte fatta att det jag räknat ner inför ända sedan april äntligen kommit. Och kan inte riktigt sluta tjata om det.
Annars då?
Har haft halsont och varit febrig men är idag mycket bättre. Ska i eftermiddag in till stan och hämta pengarna jag har beställt i Filippinska valuta och ta sista dosen av japansk encefalit. Ska börja inhandla diverse tabletter till mitt reseapotek och införskaffa de sista presenterna jag ska ha med mig. Sen är jag nog så väl förberedd jag bara kan bli. Om jag överhuvudettaget kan bli helt förberedd. Om jag överhuvudettaget kan bli någorlunda förberedd.
241, ♥
240, To be safe, we lose our chance of ever knowing
Det känns inte riktigt verkligt att det bara är tio dagar kvar tills jag tillsammans med Agneta, Bella och Josefina åker till Filippinerna. Trots det kan jag inte tänka på något annat och allra helst vill jag åka nu, på direkten!
De två senaste veckorna har jag tillsammans med övriga stipendiater deltagit i en språk- och avresekurs i Uppsala och jag känner mig både redo, nervös och enormt lycklig över att vara en del i detta utbytesprogram med helt fantastiska människor.
Nu är jag hemma i Linköping igen och det känns konstigt att inte dela rum med tre andra eller att i stort sett vara konstant omgiven av elva människor jag kommit att tycka om väldigt mycket på kort tid. Tio dagar hemma kommer att gå jättesnabbt och det kommer inte att bli lätt, men jag ska under dessa dagar hemma hinna med att träffa alla som betyder en himla massa för mig, jag ska bara vara och vila, jag ska ta min sista vaccination, införskaffa reseapotek, ordna med presenter och packa.
Jag kan inte överhuvudtaget veta och förstå hur det kommer att bli att leva i en helt annan kultur än vad jag är van vid. Efter dessa två veckor har vi tack och lov fått lite mer förståelse och jag gör mig beredd på en hel annan toalettstandard än vad jag är van vid, på en ny matkultur med mycket fisk och skaldjur - vilket jag inte alls är särskilt förtjust i och på att de inte har samma syn på egentid och vila som vi har här, i Sverige.
Men det är inget dåligt, inte alls! Jag vill utmanas, jag vill få nya erfarenheter och förstå andra kulturer bättre. Det gör mig modigare och lite mer ödmjuk. Hoppas jag.
Men det är inget dåligt, inte alls! Jag vill utmanas, jag vill få nya erfarenheter och förstå andra kulturer bättre. Det gör mig modigare och lite mer ödmjuk. Hoppas jag.
238, Republic of the Philippines
EN MÅNAD, 31 DAGAR! Jag säger då det ♥
228, Hoy pare,
Vet inte om jag egentligen tycker låten är bra, men den gör mig löjligt glad!
226, kulturmöten
Funderar, tillsammans med Josefina som också ska åka till Filippinerna, på hur Filippinska folkdräkter (om de har några) ser ut och hur tradionell musik låter och kommer på att det i garderoben här hemma hänger en Östgötadräkt. Nej, jag kommer inte ta med mig den, men den är fin och jag kan alltid visa bilder under hösten. Annars skriver jag personligt brev att skicka till de som ska ta emot mig - om vem jag är och vad jag har för förväntningar och önskemål och äter cokladbollar. Fint med ledighet.
225, Ung I Den Världsvida Kyrkan
Youth is like diamonds in the sun, and diamonds are forever♥
224,
Tänkte katigt att jag inte kommer att märka av några symptom efter något av vaccinerna jag hittills tagit och har nu, efter två veckor, trott att jag klarat mig. Pfft! Sitter med en lite förhådnad efter tuberkulos vaccinet, som kan välja att börja bråka ännu mer genom att börja vara, vilket betyder att jag inte får bada förrens det är helt läkt, vilket kan ta upp till sex veckor! Har även huvudvärk och är hemskt trött. Är tack och lov ledig i fyra dagar snart och hoppas att jag tills helgen inte får något mer symptom! Skulle dock inte förvåna mig.
223, Filippinerna
Det har idag blivit lite mer verkligt att jag ska spendera hela hösten i Filippinerna. Det kommer efter helgen som kommer bli ännu mer verkligt. Jag har träffat Linköpings stift andra stipendiat, vi har fått information om vad som väntar oss innan, under och efter resan. Men mest har de pratat med oss om hur Filippinerna är som land. Det känns hemskt bra, nervöst och roligt.
I helgen åker jag till Sigtuna för att träffa resterande stipendiater från Sveriges olika stift för att lära känna varandra, få ännu mer information om hur det är att komma till ett annat land och för att få mer information om vad som förväntas av oss och hur vi på bästa sätt är representanter för Sverige och svenska kyrkan.
216,
Berättade igår för min chef att jag ska säga upp mig under sommaren vilket kändes hemskt bra. Känns jättebra!
Kan dock inte bestämma mig för om jag vill jobba augustis två första veckor eller om jag ska vara uppsagd och ledig de veckorna. Jag får se!
I höst åker jag, genom Svenska kyrkans utbytesprogram, till Filippinerna i tre månader där syftet kommer att vara att leva med i deras vardag inom församlingen, andra organisationer och lokalsamhället samt att lära av varandra. Är något så galet pepp.
