Lilypad

For nagra dagar sedan besokte vi, som redan tidigare skrivet, "Smokey Mountain" vilket ar sopptippen i Manilia. Pa sopptippen och runt omkring i slummen bor det flera hundratusen och det finns uppskattningsvis 60000 gatubarn, bara i Manila! Jag tror verkligen det var nyttig for oss att se och besoka denna plats trots att det kanslomassigt var jobbigt. 

Jag har dock valdigt svart att ta in att detta verkligen ar vardag for sa otrolig manga manniskor eftersom jag aldrig tidigare sett nagot liknande och anda ar det sa har verkligheten ser ut pa manga platser runt om i varlden. 

I Manila forsoker de minska fattigdomen genom att arbetare, som sjalvklart inte jobbar svart, maste ha en lon pa minst 500 pesos per dag. Vilket inte ar mycket men anda gor att en familj kan ata sig matta, trots att det inte ger en den standarden vi har i Sverige pa langa vagar.

 

Trots situationen pa och runt om "Smokey Mountain" var manniskorna dar glada, vanliga och valkomnande. Vet inte om det berodde pa att vi hade Filippinska vanner med oss samt uppe pa sjalva berget bevapnade vakter. De verkade aven bli imponerade av det lilla vi kan saga pa filippinska.

Tror inte de accepterar sin situation men det verkar gora det basta utav den. Trots att det var jobbigt att se, var det en valdigt spannande plats att besoka (trots att jag dumt nog inte riktigt hade koll pa stegen jag tog och darmed klev rakt ner i en pol med innehall jag helst av allt inte vill fa kunskap om - ackelpackel!)  

 

Lardomar: Har anda sedan vi kommit hit vetat att jag maste kolla pa var jag satter fotterna - maste tydligen bli battre pa det!  Inser hur sjukt priviligerade vi ar i Sverige!

 

Tack Sverige for ditt reningssystem, drickbara vatten ur kranarna och din rena luft att andas bade i stader och pa landsbygd.

Helt otroligt knappt att det i varlden finns manniskor som inte har rent dricksvatten om dagarna medan vi i Sverige bajsar i rent vatten.