Lilypad

Har under de senaste dagarna börjat få resfeber, inget konstigt med det och ser inte fram emot resan mindre för det. Kan inte riktigt fatta att jag om en vecka så här dags snartsnartsnart ska landa i ett för mig helt nytt land. På en ny kontinent. Kan inte fatta att det jag räknat ner inför ända sedan april äntligen kommit. Och kan inte riktigt sluta tjata om det. 

Annars då? 

Har haft halsont och varit febrig men är idag mycket bättre. Ska i eftermiddag in till stan och hämta pengarna jag har beställt i Filippinska valuta och ta sista dosen av japansk encefalit. Ska börja inhandla diverse tabletter till mitt reseapotek och införskaffa de sista presenterna jag ska ha med mig. Sen är jag nog så väl förberedd jag bara kan bli. Om jag överhuvudettaget kan bli helt förberedd. Om jag överhuvudettaget kan bli någorlunda förberedd. 

Det känns inte riktigt verkligt att det bara är tio dagar kvar tills jag tillsammans med Agneta, Bella och Josefina åker till Filippinerna. Trots det kan jag inte tänka på något annat och allra helst vill jag åka nu, på direkten!

De två senaste veckorna har jag tillsammans med övriga stipendiater deltagit i en språk- och avresekurs i Uppsala och jag känner mig både redo, nervös och enormt lycklig över att vara en del i detta utbytesprogram med helt fantastiska människor.

 

Nu är jag hemma i Linköping igen och det känns konstigt att inte dela rum med tre andra eller att i stort sett vara konstant omgiven av elva människor jag kommit att tycka om väldigt mycket på kort tid. Tio dagar hemma kommer att gå jättesnabbt och det kommer inte att bli lätt, men jag ska under dessa dagar hemma hinna med att träffa alla som betyder en himla massa för mig, jag ska bara vara och vila, jag ska ta min sista vaccination, införskaffa reseapotek, ordna med presenter och packa. 

 

Jag kan inte överhuvudtaget veta och förstå hur det kommer att bli att leva i en helt annan kultur än vad jag är van vid. Efter dessa två veckor har vi tack och lov fått lite mer förståelse och jag gör mig beredd på en hel annan toalettstandard än vad jag är van vid, på en ny matkultur med mycket fisk och skaldjur - vilket jag inte alls är särskilt förtjust i och på att de inte har samma syn på egentid och vila som vi har här, i Sverige.
Men det är inget dåligt, inte alls! Jag vill utmanas, jag vill få nya erfarenheter och förstå andra kulturer bättre. Det gör mig modigare och lite mer ödmjuk. Hoppas jag.

Idag har jag suttit i en kanot, på en sjö, i en gul regnjacka i sex timmar och fiskat i ihärdigt spöregn. Jag har vågat sätta mask på kroken samt kroka av aborrarna och blivit dyngsur. Vi har ätit fuktiga smörgåsar, skrattat och luktat jord och aborre om fingrarna.

Nu; Är torr och varm, äter kiwi, kollar på Sunes sommar, packar och ser fram emot två veckor i Uppsala för språk- och avresekurs med fina favoritgänget. Om en månad befinner jag mig på andra sidan jorden! Är nervös och förväntansfull och har nog inte fullt ut förstått det ännu eftersom livet där kommer att vara så olikt det jag är van vid här.

EN MÅNAD, 31 DAGAR! Jag säger då det ♥

Augusti kom och förde med sig arbetslöshet och värme och det är jag inte ett dugg ledsen över. Och så är det med det. Det har varit ett jobb och ett bra år och nu är det slut på obestämd tid framöver.