Lilypad

Tänkte katigt att jag inte kommer att märka av några symptom efter något av vaccinerna jag hittills tagit och har nu, efter två veckor, trott att jag klarat mig. Pfft! Sitter med en lite förhådnad efter tuberkulos vaccinet, som kan välja att börja bråka ännu mer genom att börja vara, vilket betyder att jag inte får bada förrens det är helt läkt, vilket kan ta upp till sex veckor! Har även huvudvärk och är hemskt trött. Är tack och lov ledig i fyra dagar snart och hoppas att jag tills helgen inte får något mer symptom! Skulle dock inte förvåna mig. 

Det har idag blivit lite mer verkligt att jag ska spendera hela hösten i Filippinerna. Det kommer efter helgen som kommer bli ännu mer verkligt. Jag har träffat Linköpings stift andra stipendiat, vi har fått information om vad som väntar oss innan, under och efter resan. Men mest har de pratat med oss om hur Filippinerna är som land. Det känns hemskt bra, nervöst och roligt. 

I helgen åker jag till Sigtuna för att träffa resterande stipendiater från Sveriges olika stift för att lära känna varandra, få ännu mer information om hur det är att komma till ett annat land och för att få mer information om vad som förväntas av oss och hur vi på bästa sätt är representanter för Sverige och svenska kyrkan.

Får ett jättefint, tio månader försenat, brev som skulle postats till adressen i fina favorit Helsingfors. Inser hur enkelt beslutet om att åka dit var att ta, vet hur rätt det var. Idag är tiden ifatt mig och det är så mycket jag måste göra, så mycket jag måste ta beslut om och jag kan inte riktigt förstå att det snart redan är ett år sedan jag åkte till Helsingfors. Hinner inte riktigt med tiden men första året efter gymnasiet har varit jättebra och om 69 dagar är jag frivilligt arbetslös för att om 100 dagar åka till Filippinerna. 

Vissa dagar är det oglamourösa livet som städerska inte alls jobbigt utan roligt att vara med om. 

Vissa dagar räknar en ut att en städar toaletter ungefär 110 gånger i veckan och i spegelbilden ser en ut så här
Det kommer tillslut en dag när hissen stannar som en varit rädd för och en får ringa till vaktmästaren på arbetsplats numer två för att han måste komma och hjälpa till. Men det gör inte så mycket. Det är komiskt och istället kan en sitta och dingla med benen på en pall av toalettpapper och torkpapper och snapchata fina vänner. 
När en blivit utsläppt efter tio minuter kan en bygga torn av torkpapper som lär rasa när en ska ta ner dem eftersom en inser att en inte lär nå.
Men det gör inget, för just den dagen är bra. Av många anledningar. Och då blir en inte knäpp av tanken på äckliga toaletter eller på att saker och ting strular för det finns fina arbetskompisar att skämta bort det om.
Ibland är det solen som hjälper till, eller pollypåsen som köps efter arbetsplats numer ett och vissa dagar är det eleverna på de olika skolorna som är trevliga och hjälpsamma. Vissa dagar inser en även att det är så enkelt att en faktiskt oftast trivs med sitt oglamourösa jobb i en stad en upptäcker att en trivs i.

Och ibland börjar eller slutar dessa dagar med att en måste göra val och därmed ge bort sin plats i utbytesprogrammet till ett av favoritländerna ute i Europa under en vecka i augusti. Men det gör inte så mycket varken nu eller i fortsättningen, för hur roligt projektet en låter är det nästan under dagar som idag roligare att få chansen att ge bort platsen till någon som nästan blir ännu gladare en vad en själv blev. För det är lika fint att vara glad för någon annan som åt sig själv, nästan finare ♥