258, filippinsk dansklanning
257,
Har spenderat de fem senaste dagarna i en bergsby - Lipay! Lipay är en av de vackraste platser jag besökt med de mest fantastiska människorna och trots inget internet och kackerlackor på toaletten kunde jag ha stannat där mycket längre en så få dagar som fem! Igår var även första gången under denna resa jag var nere/ledsen och inte på grund utav hemlängtan till Sverige utan av att inte veta när jag nästa gång träffar dessa människor igen eller när jag kommer tillbaka. För tillbaka ska jag!
Men jag saknar er hemma i Sverige till och från <3
Jag har varit med om så mycket på så kort tid att jag måste skriva ett ordentligt inlägg vid ett senare tillfälle när jag har tillgång till en dator så att jag även kan visa bilder. Men jag har det bra och för tillfället är vi i Laoag för att besöka en av stiftets populäraste skola!
Vi har bara två dagar kvar av vår första period i en värdförsamling och ikväll ska vi baka kanelbullar (om vi kan få tag på jäst) med vår värdsyster i Bungui!
Ingat!
256,
Har hittills alskat solen och varmen, men efter tyfonen hade jag nastan glomt bort hur varmt det kan bli och idag forbannar jag varmen och att standigt ga klibbig. Har ont i huvudet och ar trott trots att vi idag sov anda till klockan halv tio. Igar kom vi hem sent efter att vid 03:00 pa natten gatt upp for att tillsammans med biskopen och diakon Clifford aka till en stad fem timmar bort for att besoka nagra helt fantastiskt fina grottor. Dar var det svalt och svart att ga eftersom regnet gjort leran hal. Tycker det ar knappt och helt fantastiskt vad vatten kan gora med landskap och hur vatten kan forma berg och grottor.
Igar kvall var aven forsta kvallen jag verkligen var tvugen att ata mig matt pa fisk och skaldjur eftersom inget annat serverades. Bade fisken och kraftorna var jattegoda. Krabba har jag annu inte riktigt borja ata av, trots att jag smakat litelite av den ocksa.
Under nattens bilfard anvande jag bilbalte for forsta gangen sedan jag kom hit, vilket jag nu i efterhand ar vadligt glad over eftersom bilen korde over en stor hund. Bilen samt vi i hoppade alla till, men klarade oss oskadda (de som inte anvande bilbalte klarade sig ocksa helt oskadda, men det ar dumt att inte anvanda balte nar det finns) hunden klarade sig dock inte, vilket ingen riktigt brydde sig om eftersom det tydligen har inte ar ovanligt att kora pa losa hundar.
Idag har vi en fridag, vi ska packa eftersom vi imorgon flyttar upp till ett samhalle i bergen for fem dagar och sa ska vi tydligen ut och aka bil med slutmal obestamt. Forhoppningsvis havet eller mojligtvis en sval kalla vi besokte haromdagen men da var oversvammad och smutsig efter tyfonen, som har forstort vadligt mycket av landskapen samt en stora risfalt. Fortillfallet ar det skordesasong och uppe i bergen ska vi formodligen fa prova pa att skorda risfalt och rida pa kossor.
Jag vet nu inte nar jag nasta gang kommer att ha tillgang till internet, men internet ar tack och lov inget jag kanner ett stort behov utav och jag tycker det mest ar skont att inte ha fri tillgang till internet for mobilen eftersom jag da skulle spendera mer tid med internet an vad jag redan gor.
Hoppas ni har det bra hemma i Sverige, med roda trad och hostluft.
255, det är så pass vackert här att det tar andan ur oss
254,
Det senaste dygnet har det varit tyfon i Laoag och utanfor fonstret slar fortfarande regnet ner. Det ar arets starkaste och sa pass stark att dagens schema stalldes in. Inte oss emot, istallet fick vi vid 07.00 imorse somna om och sova till 09.00 darefter tog vi oss in till Laoag med buss som tog mycket langre tid an vanligt pa grund av oversvamningar och nedfallna trad.
Under den senaste veckan har vi sovit borta tva natter. En natt sov vi i en annan forsamling dar vi tillsammans med deras ungdomsgrupp hade en BBQ. I torsdags var vi pa ett mote dar stiftets biskop och alla praster var samt "OM" Obispo Maximo (arkebiskopen inom IFI) som kommit upp hit fran Manila. Under samma kvall at vi aven middag tillsammans med "OM" hos nagra slaktingar for att darefter folja med och bo pa en beach resort. Mellan middag och beach resort hann vi sjalvklart med ytterligar en "skonhetstavling". Denna gang for ortens popularaste flick- och pojkscout dar jag och Agneta aterigen fick dela ut pris.
Vi har sedan innan akt zip line och igar fortsatte vi pa ungefar samma tema. Trots osregn (tyfonen borjade igar men var inte lika stark) vandrade vi bland berg och risfalt, i flip-flop! for att ta oss till slutmal Kabigan falls. Det var sa sjukt otroligt vackert och helt underbart att bada i det svala vattnet och att rora pa kroppen i form av att vandra var guld vart efter tva och en halv vecka med sa sjukt mycket mat och chokladkakor.
Annars har vi idag for forsta gangen sedan vi kom till Filippinerna frysit utomhus, vanligtvis ar regnet varmt men pa grund av tyfonen ar det ute "bara" +24C vi har dock inte varit torra sedan vi kom hit. Antingen ar det svett, havet, regn eller klader som aldrig torkar.
Maste aven skryta om denna helstekta gris vi at under ett fodelsedagsfirande igar kvall, den var sa sjukt god, vilken den mesta mat ar har, trots att jag har lite problem med hur mycket fisk det ar. Men jag ater och ler och gar alltsa inte hungrig.
253, Kokosnotter
252, ♥
vardsyster&resekompis
251, Laoags stift
Vi har snart varit i Laoags stift i en vecka och vi bor i ett samhalle som heter Bungui, det ligger med buss en och en halv timme fran sjalva staden Laoag och huset vi bor i ar jattestort och fint och vi kan till och med spola ner toalettpappret i toaletten. Det ar hoga berg, hav, risfalt och mycket renare luft att andas an vad det var i Manila. Manniskorna har ar jattetrevliga och det kanns som alla i samhallet tillhor en och samma familj, som vi borjat bli en del utav.
(stadshuset i Laoag)
Forsta dagen i Laoag var absurd och vi ville mest bara skratta over vilka situationer vi utsatts for tillsammans med manniskor vi bara traffat i nagra timmar. Vi trodde vi skulle halsa pa hemma hos biskopen, istallet tog han med oss till goda vanner for att medvarka i en "wake", det vill saga nar nagon har dott och ligger i en oppen kista for att familj och vanner ska kunna ta ett ordentligt farval. I lordags var vi aven pa hans begravning som pagick i narmare tva timmar och borjade med en cortege genom Laoag, under vilken den oppna kistan akte hast och vagn till kyrkan.
I "Robinssons mall" under samma eftermiddag kom det aven fram ett ungdomsgang som rodnade och fragade om de mojligtvis kunde fa fotografera oss, eftersom det har inte ar vanligt med utlanningar, eller for att definera - vita vasterlanningar. Filippino style!
Dagen efter, i Bungui, var det skolevent och vi kollade pa skolelever som tavlade i sport och i samhallets lagstadieskola holls det en skonhetstavling for barn. Barnen var sota och trots att det ar vanligt har kandes det mest bara knappt. Det mest absurda var inte att barnen sag ut som sma vuxna utan att de under prisutdelningen ropade upp mig och Agneta for att vi skulle dela ut pris. Det var nog det knappaste jag gjort - delat ut ett pris till ett barn som vunnit over andra barn for att vara sotare an dem. Men... det ar inte konstigt - bara annorlunda!
Annars kanns livet har mest som ett aventyr! Vi har inte anvant bilbalte sedan vi kom till FIlippinerna, vi aker moped i hog hastighet utan hjalm och idag har vi akt zip line over havet. Nar jag i slutet av november kommer hem kommer jag aven atit mer fisk an vad jag har gjort i hela mitt liv. Jag har det med andra ord valdigt bra! Jag saknar dock tryggheten i att veta att toaletten jag gar pa garanterat kommer att spola - men jag far se det som ett aventyr det ocksa.
250, det ar inte konstigt - bara annorlunda!
Ar sa fruktansvart pepp pa att imorgon natt ta bussen med Agneta genom hela denna o for att komma till toppen – Laoag. Ska aka buss i atta timmar, ska se solen ga ner over landskap nya for mig, ska ata torkad mango, choklad och sova. Ska ta mig till min forsta vardforsamling under detta aventyr och ar just nu lite nervos, spand och sjukt forvantansfull. Den forsta veckan har i Manila har varit jattebra med intressanta moten, forelasningar och studiebesok.
Jag och Agneta ska nu under den forsta perioden ute i en forsamling bo i Laoag, vilket ligger langst upp pa samma o som Manila. Dit kommer det ta ungerfar atta timmar med nattbuss (buss under dagtid tar upp till tolv timmar) och vi ska stanna dar i tre veckor. Familjen vi ska bo hos bor i ett hus precis vid havet och bilderna vi fatt se ar sa otroligt vackra. HEJ - vi har nog lite for hoga forvantningar just nu!
Vi ater vanligtvis ris till bade frukost, lunch och middag men har allt som allt de tva senaste dagarna bara atit ris vid ett tillfalle - igar kvall. Annars tycker jag att maten ar vadligt god trots att det kanns knasigt att ata varm mat vid 08:00 pa morgonen. Lar aven ga upp en miljard kilo i vikt pa grund av alla mukar vi ater om dagarna - men det ar det vart!
Har en bubblig knasig europeiskt magen i ett asiatiskt land, vilket jag inte stors av och fryser om morgnarna i ett rum med alldeles for mycket AC - 22 C
249, verkligheten
For nagra dagar sedan besokte vi, som redan tidigare skrivet, "Smokey Mountain" vilket ar sopptippen i Manilia. Pa sopptippen och runt omkring i slummen bor det flera hundratusen och det finns uppskattningsvis 60000 gatubarn, bara i Manila! Jag tror verkligen det var nyttig for oss att se och besoka denna plats trots att det kanslomassigt var jobbigt.
Jag har dock valdigt svart att ta in att detta verkligen ar vardag for sa otrolig manga manniskor eftersom jag aldrig tidigare sett nagot liknande och anda ar det sa har verkligheten ser ut pa manga platser runt om i varlden.
I Manila forsoker de minska fattigdomen genom att arbetare, som sjalvklart inte jobbar svart, maste ha en lon pa minst 500 pesos per dag. Vilket inte ar mycket men anda gor att en familj kan ata sig matta, trots att det inte ger en den standarden vi har i Sverige pa langa vagar.
Trots situationen pa och runt om "Smokey Mountain" var manniskorna dar glada, vanliga och valkomnande. Vet inte om det berodde pa att vi hade Filippinska vanner med oss samt uppe pa sjalva berget bevapnade vakter. De verkade aven bli imponerade av det lilla vi kan saga pa filippinska.
Tror inte de accepterar sin situation men det verkar gora det basta utav den. Trots att det var jobbigt att se, var det en valdigt spannande plats att besoka (trots att jag dumt nog inte riktigt hade koll pa stegen jag tog och darmed klev rakt ner i en pol med innehall jag helst av allt inte vill fa kunskap om - ackelpackel!)
Lardomar: Har anda sedan vi kommit hit vetat att jag maste kolla pa var jag satter fotterna - maste tydligen bli battre pa det! Inser hur sjukt priviligerade vi ar i Sverige!
Tack Sverige for ditt reningssystem, drickbara vatten ur kranarna och din rena luft att andas bade i stader och pa landsbygd.
Helt otroligt knappt att det i varlden finns manniskor som inte har rent dricksvatten om dagarna medan vi i Sverige bajsar i rent vatten.
248, Smokey Mountain
247,
Vi har idag besökt "Mall of Asia" Asiens största mall, vilken är gigantisk! Denna spännand plats innehållar alla världens stora kjedjor, restauranger, karuseller, bio och en riktig isbana! Vi har sett havet, höga skyskrapor och blivit visade den rika delen av Manila.
Det känns ovant med de otroligt stora skillnader mellan fattig och rik och imorgon ska vi åka till "Smokey mountain" vilket är en stor sopptipp, där, om jag har förstått det rätt, bor människor! Något som också är ovant gentemot Sverige är att en måste tänka mer på var en sätter sina fötter eftersom det är så extremt smutsigt längs gatorna samt att det i gatorna kan vara stora hål.
Annars kastar vi efter toalettbesöken pappret i papperskorgar och idag har jag sett mina första kackerlackor. Tack och lov inte i rummet vi bor i, utan i byggnaden bredvid - där vi har föreläsningar om Filippinernas historia, politik och om IFI!
246, Filippinerna
245, We are young, we are one Let us shine for what it's worth To your place, We're on our way
244,
Har slutat packa väskan av ren irritation,
väskan är i stort sett snart full och innehåller än så länge inga kläder förutom trosor och några par leggins.
Den innehåller istället godis, presenter, våtservetter, bindor, tamponger och ett reseapotek. I och för sig är det kanske endast det jag behöver ha med mig från Sverige för att överleva. Bler fruktansvärt trött och irriterand ändå. Kommer dock ha massor av plats när jag åker hem för allt jag lär köpa under hösten eftersom ovannämnda saker inte är något som kommer att få följa med mig hem i slutet av november.
_________________________________________________________________________
Tack mamma för hjälpen, att du står ut med min stress och resfeber och att du lyckas packa min väska så att det till och med finns plats över ♥
243, Annars då?
Brukar vanligtvis när jag ska iväg någonstans vara ute i god tid med packningen. Väntar nu, dagen innan vi åker på att någon som inte verkar komma, ska packa min ryggsäck. Ägnar mig åt andra nödvändigheter istället, det vill säga; hänger på facbook och äter svenskt lösgodis.
Från och med idag är mitt abonemang pausat, har istället ett kontantkort med nytt numer jag förmodligen inte kommer att lära mig utantill. Inte särskilt viktigt. Har även facebook, snapchat, instagram och twitter.
instagram @ lillymattsson
twitter @ lillymattsson
det finns även en gemensam blogg och instagram för oss stipendiater i "Ung i den världsvida kyrkan"
instagram @ uidvk2013
http://blogg.svenskakyrkan.se/utbyte
